Hej, Vi har en ny app!
Forut att din app amna fortskrida fungera som det ar tankt behover du uppdatera till nyaste versionen. Klicka kungen knappen forut att fornya!
Om en sak tycks allihopa deltagare i den debatt som utlostes av Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika om ratade Tinderman besta overens: Den nya digitala dejtingekonomin inneha besegrare, och den inneha forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en rattfram be om nagot vilka dessa ar – under tiden Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella fangel gallande den digitala arenan, har till foredome Expressens Anna Hellgren (13/1) visat pa att dessa hanar knappt kan sagas vara mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det handlar forstas inte enkom ifall tillgangen till sex, utan aven om vem som i vidare mening gynnas fran strukturerna, men ej heller i den mer begransade fragan rader nagon samforstand ifall orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) menar att dejtingappar som Tinder inte utfor nagot mer an befaster en redan existerande sexuell hierarki, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta enbart ar delvis sant: Att dejtingapparna inte bara exploaterar ojamlikheten, utan i viss mening ocksa skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, menar Anderberg, annu fler ett exempel kungen stordriftens hansynslosa logik: exakt som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa inneha den snyggaste killen kungen jobbet ej langre sa avsevart att folja med, alldenstund hans konkurrenter genast ar – som minst – all andra sexiga Guadalajaran kvinnor hanar i laka stad.
Anderbergs betraktelse fran hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar tillika gallande humanistisk niva ar forstas fullsatt giltig – men jag betvivlar att den ar till fyllest djupgaende. Att den digitala kulturen paverkar vara leva i genom hur vi rangordnas fran dess algoritmer ar molnfritt, men den paverkar oss i minst identiska hog stadium i genom sin forskjutning av hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker bara i former som medger total tillsyn. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: Jag framstaller inte enbart karna jag, utan jag utfor det i det uttalade syftet att det ska bli alskat.
Pa samma stig som jaget gallande jakt efter karlek tvingas foreta sig till ett saljbart foremal, riktar det ocksa en motsvarande konsumistisk blick kontra sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det vara lattare att reflektera kungen potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar har jag tror att den kapitalistiska logiken nar djupare an baksida av underben Anderberg antyder, kungen ett metod som paminner om baksida av underben serietecknaren leva Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att vara intressant som genuint annan, och far sin roll enbart i kraft av att bidra jaget erkannande, ett identitetsbyggande attribut bland massa.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de brukare som gillar henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande nia som dyker upp gallande var skarm harnast: Den tycks vara sysselsatt aven i var udda ande. Vinnaren i denna nya ordning blir enar, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en uppsattning matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen anvandare.
En annan undran som ar vard att fordroja sig utbredd ar den ifall attraktionskraft. Om det genast finns vissa grupper som gynnas pa andras bekostnad gallande en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i all fall? Ett tankevackande replik finns att bringa i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning om baksida av underben som uppfattas som tilltalande. Det visar sig att bedomningen av attraktivitet sker i flera steg, och ofta med pa rak arm motsatt utfall.
Bred en forsta ytlig visuell studie – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att besta mer eller mindre objektiv, i den bemarkelse att de flesta folk ar overens om baksida av underben som amna uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: utbredd mer komplext socialt samspel omprovas detta forsta intryck kungen subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar delad gallande ett slumpmassigt fordelat fason. Av det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for omkring alla att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken typ av attraktion som ar framkomlig gallande Tinder borde vara uppenbart, och i denna fras inneha Anderberg fullstandig riktig, nog till och med mer riktig an han anar, forut i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten ej bara fran databolagens algoritmer, utan av deras vaxelspel med var personligt evolutionara programmering. Men verkligt oroande blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer overgripande progress som pagar runt oss, i vilken autentisk, engagerad mansklig narvaro i allting hogre grad ersatts med digital uteblivelse.
Genom att forsamra det manskliga sociala samspelet pa det fason som genast sker, riskerar vi med andra ord att utarma ocksa mojligheten till verklig djup foralskelse, och till en attraktion som nar djupare an till en schematisk skattning fran estetisk symmetri. Till en lystnad som tar kroppen i besittning, men som i speciell mening kommer ifran fran sjalen: och finns det nagot som kan laka den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det bra en sadan.
Anderberg aterger en passage ur den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” for att exemplifiera sin tes att sexuell valbehag i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en forman forbehallen en snav elit. Allena tanker jag snarare gallande ett citat ur romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven langt fore dejtingapparnas intag, om hur samtidens individ gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts noje i vantan gallande ett blivande avromantiserat fornuftsaktenskap, till ganska jambordig delar ihallande fran sexuell och narcissistisk gladje. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon kungen sa vis franhant sig all mojlighet till lycka.”